Punktorientering kan man använda sig av på två sätt. Dels om man vill att eleverna ska lära känna en ny miljö. För att öka tryggheten hos eleverna i början så kan man använda sig av punktorientering/skogspromenad. Det andra sättet att använda sig av punktorientering är när man ska bedöma elevernas kunskaper. Det är framförallt det sist nämnda som jag använder punktorientering till.
För att verkligen få reda på enskilda elevers kunskaper i orientering utan risk för att det blir elevernas kondition som bedöms, vilket jag ser en stor risk med när man gör olika banor som sedan ska avverkas på en viss tid. Så anser jag att det här är ett bättre sätt. Dessutom är risken vid olika banor att man springer efter någon som kan orientera vilket leder till att eleverna inte får en rättvis bedömning i förmågan att kunna orientera.
Punktorientering
Punktorientering går till så att eleverna får en varsin karta som jag har skrivit deras namn på högst upp. Sedan får eleverna en varsin nål. Jag brukar sätta ut punkten som vi startar ifrån. Alltså jag sätter nålen där vi är på kartan.
Sedan går jag med alla elever samtidigt en förutbestämd runda. Jag brukar ha cirka 18 punkter som eleverna ska märka ut. Punkterna är fördelade så att 6 av dem är enkla punkter. 6 stycken medelsvåra och 6 stycken svåra. Alltså E,C och A nivå.
Sedan börjar vi att gå, när jag stannar säger jag sätt ett hål exakt där jag står nu. Eleverna sätter ett hål och när samtliga elever satt hål så går vi vidare. Sedan stannar jag på ett nytt ställe och eleverna ställs samma fråga igen och gör ett nytt hål.
När samtliga hål är satta så tar jag in kartorna och rättar dem. På så sätt får jag reda på vilken nivå enskilda elever befinner sig på.
Det material som behövs är en karta per elev med namn på och en nål.
Hur man tänker när man rättar dessa prov kan ni se under fliken ”hur man betygsätter och bedömer i orientering under fliken betyg och bedömning.
Instruktioner vid punktorientering
Eleverna får instruktionerna att det är en bedömningslektion och att om vi ska få reda på enskilda elevers kunskaper i orientering så måste man göra provet utan att prata med kompisen eller titta på kompisens karta. Att förutsättningen för att få en rättvis bedömning är att man gör det enskilt. Det brukar eleverna köpa.
Eleverna får inte prata under tiden som vi genomför detta, man får prata lite medans vi går mellan de olika stoppunkterna men när man sätter hål så ska alla vara tysta tills alla satt hål.
Eftersom eleverna är rätt så studiemotiverade så brukar de acceptera reglerna under lektionen.
Eleverna får också reda på var norr är i verkligheten när vi startar. Jag sätter också ut första hålet där vi har vår genomgång så att eleverna är med från start.
Efter halva vägen stannar vi och sätter hål. Då tittar jag på elevernas kartor, de som satt rätt hål där får reda på det och de som har satt hålet på fel ställe justerar jag och förklarar för eleven var hålet ska sitta. På så sätt får man en ny chans att komma in i matchen om man skulle ha tappat bort sig.
Vi använder oss alltid av samma skog som eleverna har tränat på under lektionerna, en del ställen är lika som under träningen och en del punkter som vi stannar på är nya men det är i samma skog.
Kartan ser ut ungefär så här men det är inte den här vi använder för den är uppförstorad för att det ska synas bättre.
